Amanda var Smulans dotter och syster till Porthos och Mira. Amanda var ett energiknippe av stora mått. Hon hade ständigt något spännande på gång. Full av upptåg och påhittig som få! En frisk fläkt! Hennes nyfikenhet och livsglädje var fantastisk att få uppleva.

Amanda älskade fotbollar. Där Amanda fanns kunde man nästan alltid hitta en fotboll gömd i gräset. När vi fick besök kom Amanda släntrande med en fotboll i munnen. Hela hennes gestalt ställde frågan: Ska vi lira en stund? Förstod inte gästerna hennes fråga la hon sig strax bredvid med fotbollen framför sig. Därefter bligade hon så intensivt på gästerna att de inte kunde undgå henne. Eftersom Amanda hade en enorm utstrålning blev det nästan alltid match av. Då lyste Amanda av förnöjsamhet och lycka!

Amanda tyckte om "ordning och reda". Var sak på sin plats! Allt emellanåt brukade arrendatorns kvigor ta sig ut ur sin hage för att söka grönt gräs utanför. Amanda ogillade deras tilltag. Det störde henne att se dem gå på vägen utanför vår trädgård. Amanda tog saken i egna händer. Hon hoppade över vårt staket och vallade tillbaka kvigorna till sin hage. Ibland gick det lite intensivt till, så vi fick gripa in och öppna till hagens ingång. Amandas beslutsamhet att återbörda kvigorna till sin hage var orubblig. Hon trodde nog hon var ordningspolis på Bergalid!

Amanda var vår första tv-tittande hund. Speciellt när det bjöds på naturprogram med djur, la sig Amanda skönt till rätta i sin puff för att njuta av programmet. Uppmärksam, intresserad och med öronen högt lyfta följde hon intensivt minsta rörelse i rutan. När ett djur försvann i sidled ut ur bild for Amanda upp. Fram till tv:n i en hast. Sen bakom den för att se vart djuret tog vägen. Lika underhållande som själva programmet var det att följa Amandas agerande. Idag har vi en ny tv-tittande hund i Linnea - Amandas barnbarn.

I hagen utanför vår trädgård hade tidigare vildsvinen ett vandringsstråk på väg ner mot skogen. Där gick de om kvällarna. Amanda var en mycket nyfiken tik, som gärna ville utforska allt som kom hennes nos förbi. En kväll när mörkret helt omslöt oss, tog Amandas nyfikenhet överhanden. Hon sprang ner till vildsvinen. Därefter hördes obehagliga fnysande läten. Med hjärtat i halsgropen tänkte jag att nu får vi aldrig se Amanda mer. En stund senare stod Amanda åter vid grinden. Nöjd och belåten marscherade hon in. Nyfikenheten var stillad. Aldrig mer upprepades Amandas tilltag. Kan undra vad som tilldrog sig där nere i skogen? Bara Amanda och vildsvinen vet det!

Amandas favoritmusik var Jingle Bells. Det var vid hennes första jul som vi märkte Amandas förtjusning för denna sång. Vi hade fått ett julkort på datorn där de spelade denna sång. Amanda kom som skjuten ur en kanon till datorn för att undersöka vad det var som hördes. Hon stannade som förstenad med öronen spetsade bredvid datorn. Amanda bara njöt av musiken. Efter den dagen upprepades hennes handlande varje gång hon hörde Jingle Bells. Amanda var så underbart härlig när hon stod där och förnöjsamt lyssnade.

Amanda tyckte om att få utmaningar och att träna lydnad, agility och spåra. Hon var en hund som ständigt var på språng. Upptäcka och undersöka omvärlden var viktigt för Amanda.
Amandas livslust och nyfikenhet kommer vi alltid att bära med oss.
Vår älskade Amanda fattas oss! Sov gott min älskling!

Syskonen Amanda och Porthos

Vad ska jag hitta på härnäst?

Beredd på avspark! 

Om katten får vara i sängen kan väl jag också få det!

Lat Amanda klipps inför en utställning

  Amanda bollkalle!

Amanda som valp med sin boll! 

Amanda gosar med vår katt!

Baby- Amanda

Amanda lyssnar på Jingle Bells!