Mira var Smulans dotter och Amanda och Porthos syster.

Mira var en liten tik! Det kom sig säkert av att hon som liten valp blev sjuk i magsjuka. I fem dygn låg Mira i en skokartong i min säng. Jag vätskade upp henne en gång i timmen, men hon var helt livlös. Så sa jag till henne, att vi måste åka till veterinären och låta dig somna in. Då öppnade Mira ena ögat och kikade på mig. Det var som om hon sa: Sa du något matte? Jag bestämde mig genast för att Mira skulle bli min. Tillsammans skulle vi kämpa tills hon blev frisk. Så blev det! Mira kom tillbaka lika pigg som alla de andra valparna. Men mitt löfte höll jag med stor glädje. Mira fick sitt namn Mira, för det betyder den underbara!

Mira var en tös med rejält med färg, svarta pepparkornsögon och en kolsvart nosspegel. Hela Miras utstrålning talade om, att hon var suverän på klurigheter. Alltid lika full av energi och nyfikenhet tog hon sig an stora som små uppgifter att lösa i vardagen. Att fixa ut något som jag stängt inne i vedboden för att hundarna inte fick ha det när jag inte var med, innebar inte att saken blev kvar där, när Mira var i farten. Raskt hade hon lyckats öppna dörren och hämtat ut vad de ville ha, till alla hundarnas glädje. Mira var suverän på att trassla upp gunnebostängslet runt trädgården. Stängslet drogs isär som ett dragspel åt båda hållen. Stolt gick Mira ut med leksak efter leksak. In ville Mira gå genom grinden, så då ställde hon sig där och gav ljud med ett bestämt Voff. Övriga i flocken satt inne i trädgården och beskådade Miras upptåg. De visste att gå utanför staketet utan matte var inte okay. För Mira var det hela dock en bagatell, som roade henne storligen. Det var aldrig tal om om att ta en tur för att upptäcka världen. Det var själva busstrecket som roade henne! Hennes målmedvetenhet var enorm. Liten men naggade go och påhittig var Mira!

 Mira tyckte mycket om att åka till badet om somrarna. Men inte för att simma och plaska i vattnet som de andra i flocken. Nej, hon smög runt i vassen och letade skräddare, som gick på vattenytan. Som avslutning vid varje badtillfälle la hon sig försiktigt ner på grunt vatten, så hennes mage blev lite blöt. Aldrig mer än lite blöt! Det var hon noga med. Hjälpte inte att jag kastade ut nog attraktivt i vattnet. Mira bara tittade frågande på mig. "Varför gör du så matte? Nu får du hämta saken själv!" När badet var avklarat för hennes del undersöktes strandlinjen noggrant. Många spännande dofter som behövde undersökas grundligt!

Mira var en baddare på agility. Det gillade hon verkligen! Snabb som en vessla både i tanken och till farten. Formligen flög upp och ner för hindren! Lyste av glädje och energi! Jag försökte upprepade gånger att jobba med rallylydnad och lära Mira olika små tricks, men det visade Mira med stor tydlighet var inte hennes melodi. Tricks ville Mira hitta på själv. Inte lära in! "Så tramsigt av matte att försöka!"  Spåra gjorde Mira gärna med stor målmedvetenhet. Då var hon fullständigt fokuserad och tog uppgiften på fullaste allvar. Men som vanligt oerhört bestämd. Glömmer aldrig när Mira gjorde sitt spårprov. Hon spårade målmedvetet i 24 minuter. Sen stannade hon beslutsamt bredvid en yvig buske. Domaren räknade ner minuterna hon hade på sig att avsluta spåret. När han sa att nu var det bara 2 minuter kvar böjde jag mig ner och väste i Miras öra "Spåra för fasiken" . Efter att Mira gett mig en äcklad min, böjde hon sig motvilligt ner mot busken. Godkänd, sa domaren. Skanken låg i busken, men Mira brukade alltid bara markera var skanken låg. Ta den äckliga tingesten i munnen skulle hon inte nedlåta sig till. Annars var Mira en matfrisk tös, som gärna tuggade i sig ben av olika slag. Att plocka hallon direkt från hallonsnåren var även en favoritsysselsättning. Charmigt!

Mira var en fantastisk mamma – kärleksfull, tålmodig och busig. Hon fick tre kullar. Varje gång lika ömsint, omtänksam och leksen. Mycket ansvarsfull gentemot sina valpar. Men när hennes valpar lämnat oss för att flytta till sina nya familjer, återgick Mira till att vara som en valp själv. Helt otroligt! Under hela sin levnad lärde Mira sig aldrig att gå som en vuxen hund. In i det sista skuttade hon fram som en valp - glad och yster med upptåg i blicken.

Mira blev 13 år och 4 månader innan cancern tog ut sin rätt. Bara dagen innan hade hon som vanligt studsat med på vår gemensamma långpromenad. Jag visste att dagen då vi skulle skiljas närmade sig. Ändå kom det som en chock, att Mira var tvungen att lämna mig och flocken. Du somnade in i min famn Mira, medan jag berättade din levnadshistoria. Det var en fantastiskt vacker höstkväll, då solen gick ner och himlen färgades gulorange. Jag sa till dig, att kvällen var lika färgstark, som du alltid varit. En hyllning från naturen till dig! Du fattas mig älskade Mira! För alltid ska du leva kvar i mitt hjärta. Tack för allt du gav mig!

Sov gott älskade Miran Piran!

Mira i full karriär på väg ner i badet för ett nytt dopp!

            Mira letar skräddare bland vassen!

Mira tar igen sig en stund innan nästa fartfyllda äventyr!

Marigt ställe du slängt godiset på matte, tänker Mira,

som envist letar efter det bland renfanorna!

Typiskt Mira att ligga så här!

   Mira ler förnöjsamhet!

        - Nu är jag glad och nöjd!    

Mira älskar snön!

  Mira vid rävlyan!

Mira och Linus har krupit upp i soffan för en mysstund!

Pillemarisk Mira ser ut att ha något kul på gång!

Mira - så lik mamma Smulan!

 Mira på picknick!

Mira är påhejare när Saffran och Linnea busar!

Så här lycklig blev Mira över att snön har kommit!

Mira smygis!

   Mira lyssnar intensivt! Nu tar jag dig snart lille sork!    

Mira njuter när mamma Smulan gör rent hennes öron!

Mira sötnos!

Baby Mira på upptäcksfärd i stora världen!

 Lilla Mira smyger!

Gosestund i gröngräset - Mira och Ofelia! 

   Svårt att sitta fint på en rund rumpa!

Varför är vi instängda? undrar Mira och Rosé.

Busfröna Mira och Rosé på upptåg!

 Puss och kram mamma!

Pictor och mamma Mira busar för fullt!!

Det är mysigt att vara med mamma! 

     Miram viskar hemligheter!