Porthos var Smulans son och bror till Amanda och Mira. Han var vår musketör och flockens ende kille. Porthos var den mest tillgivna kille man kan hitta – kelen och lojal till max. Alltid lika godmodig.

Porthos älskade mest av allt att simma. Sa jag det magiska ordet "bada" var han genast på språng till bilen. Så fort bilen stannat vid badet rusade Porthos i vattnet. Oberoende av övriga flockens aktiviteter simmade Porthos med en förnöjsam min lugnt och idogt. Det var en ren njutning att se Porthos utstråla denna harmoni.

Porthos var ingen vän av konstlad träning. En gång la jag ett litet viltspår till Porthos. Full av entusiasm åkte Porthos och jag till spårstarten. Jag satte på en förvånad Porthos spårselen. Därefter påvisade jag starten. Porthos sniffade lite avmätt på blodspåren. Sen satte han sig tungt ner och tittade uppfordande på mig. Hela Porthos gestalt sa: Matte! Har jag någonsin blivit av med dig? Nej, måste jag ärligen svara. Så varför ska jag hålla på med det här tjejgörat? Sen övergick Porthos och jag till andra aktivitetsformer. Träna och jobba var inte Porthos melodi, men han tyckte mycket om att lära sig små konster. För rikligt med godis visade han även gärna upp sina konster.

Varje år när årets valpkull fötts var Porthos alltid lika angelägen om att få hälsa på valparna. Han såg så stolt och lycklig ut. Som om Porthos ville säga: Det är jag som är pappa! När valparna blivit lite äldre och kunde vara ute i valphagen var Porthos gärna hos dem. Porthos var en riktig lekfarbror som gärna tumlade runt med valparna krypande över sig. Han månade om valparna på sitt speciella sätt, men blev något generad när valparna sökte efter tuttar att suga på. Porthos hade varit en underbar pappa med sitt enorma tålamod, kärleksfulla omtankar och leksenhet.

Må så vara att Porthos föddes med ett gravt hjärtfel, som vi förvarnades om skulle förkorta hans liv avsevärt, men Porthos hade ett GOTT hjärta. Alltid värnade Porthos om sin flock och var trogen den. Visst kunde även han hänga med på flockens upptåg, men aldrig ställde han avsiktligt till med något. Han tog på sig att vara ”ordningsman” på bygget, vilket innebar att han "skvallrade" till mig om någon i flocken hittade på något otillåtet. Porthos visste var gränserna gick. Porthos var en fantastisk kille! Vi är så tacksamma att Porthos - "vår lille gudagåva" -stannade hos oss dryga 11 år.

Porthos är outsägligt saknad. Vår underbare Porthos kommer för alltid leva kvar i våra hjärtan och  genom alla minnen han gett oss. Älskade Portetussen - Sov gott!

 Vår vackre Porthos

 Porthos visar stolt upp sin pinne

Porthos i hoppartagen

Porthos myser i soffan

Man måste skaka av sig efter badet

Porthos njuter av sin simtur

Porthos i älsklingsposition

Porthos håller uppsikt över flocken

Porthos hoppar upp på sängkanten och  hälsar God Morgon!

Här har jag full koll på läget!

 Du är en kul lekmorbror!  

 Porthos tar igen sig hos valparna

Porthos är en riktig lekssakssamlare!

Kan vi åka hem nu husse?