Rosé var Nalas dotter och halvsyster med Saffran.

Rosé var en väldigt efterlängtad liten tik. Nala fick en kull. I den kullen fanns bara en tik. Jag visste från starten, att det var min goa Rosé och gladdes enormt åt, att där i alla fall fanns en tös bland de sju hanarna. Rosé var mindre än syskonen. Hon var så enormt söt som liten med sina alldeles för stora löst hängande öron. Ett riktigt charmtroll! Ingen kunde ana att Rosé som vuxen skulle bli en stor ståtlig tik. Rosé och Mira är födda samma år med 14 dagars mellanrum. De växte upp tajt tillsammans. Rosé var den lugna, godmodiga tösen och Mira var spelevinken. De kompletterade varandra perfekt! Under hela deras levnad var de bästa vänner! Så fint att få uppleva!

Rosé var en anspråkslös hund med stor värdighet. Hon var lugn och trygg med bestämda åsikter om världen. Alltid med ett leende på läpparna. Glad, positiv och förnöjsam! Bäst tyckte hon om att få alldeles egen tid med mig. Att bara vara tillsammans - mysa, gosa och lufsa runt gav henne stor tillfredställelse. Agility och bollekar var skojiga aktiviteter, men inget måste. Helst skulle de utföras, när det bara var Rosé och jag. Rosé var duktig på att spåra och avlade sitt spårprov med bravur. Fast jag tror hon gjorde det mest för min skull. När vi spårade var det ju bara hon och jag! Min ljuvliga älskade Rosé! Du gav så mycket och krävde så lite. Man brukar säga om Golden, att de är rasen som har "a will to please". Det var Rosé i ett nötskal!

En extra lycklig Rosé upplevde jag, när hon fick simma. Tillsammans med mamma Nala, Ofelia och Porthos tog hon sköna gemensamma simturer. Ibland var de alltför vidlyftiga och kom ut alldeles för långt från stranden. Det är roligt att simning blev Rosés mysigaste aktivitet, för jag ägnade hennes två första somrar åt att få henne att överhuvudtaget vilja gå i vattnet. Slutligen tog jag Rosé i koppel och lockade henne bit för bit ut i vattnet tills det var så djupt att jag orkade bära henne. När hon upptäckte, att hon kunde röra sig fritt i vattnet släppte hennes aversion mot vätan. Istället blev det en favoritaktivitet! I vattnet var Rosé i sitt rätta element! Jag tror, att tyngdlösheten i vattnet gav henne lustkänslor. Rosé var en stor och ganska tung tös! Inte alltid lätt att bära upp en sådan kropp. Men vanvettigt vacker var Rosé!

Den enda hunden jag haft som älskat att jaga sin egen svans var Rosé. Hon kunde hålla på i evigheter och försöka få fatt i den. Snodde runt, runt i en yster dans. Så roligt att se! Men säg den lycka som får bestå. Innan Rosé fyllt fem år var olyckan framme. En extra blåsig dag slog köksdörren igen innan Rosé fått in hela sin svans. Att få en svansskada att läka är ofta marigt, så det fick bli operation. Fem månader led Rosé sig igenom med hemska smärtor. Var det inte resistenta bakterier så var det fantomsmärtor som prövade min älskling. Men Rosé var beundransvärt tapper. Lika full av solsken fast att hon emellanåt bara ylade rakt ut av smärta. Efter fyra operationer löste sig problemet och av svansen återstod bara en decimeter, men lika glad var Rosé för att jaga sin lilla svansstump. Nu inte lika framgångsrikt dock! Min ljuvliga Rosé var tålmodigheten personifierad!

Rosé fick aldrig bli mamma. Sorgligt! Det hade varit fantastiskt att få en liten tik efter henne. Men Rosé var en helt suverän hjälpmamma, när någon i flocken hade valpar. Alltid tålmodig, kärleksfull och leksen. Moderskänslorna blommade fullt ut! Valparna älskade henne! De sökte sig till Rosé, så fort hon fanns i deras närhet. Säkert utstrålade Rosé något som valparna intuitivt kände tilltalade dem.

Rosé var en mycket speciell tik. Samtidigt som hon var följsam och öppen, hade Rosé en stark integritet i förhållande till omvärlden. I människans värld skulle vi nog säga blyg. När vi hade besök, väntade hon in tills de besökande upptäckte henne för att hälsa. I flocken var det aldrig någon som ifrågasatte hennes sätt att vara. Tvärtom visade de stor respekt för henne. När Rosé och jag var ensamma var hon en mycket kelen, uppmärksam och tillgiven tös. Under de 13 år jag fick tillsammans med min älskade Rosé, har jag bara sett en glad och positiv tös. Förnöjsam och lycklig! - Du var en alldeles ljuvlig varelse! Så enormt lätt att älska och ta till mitt hjärta. För alltid ska jag bära med mig dig! Jag ska glädjas över de underbara minnen och upplevelser du gett mig. Åldern tog ut sin rätt. Du fick somna i min famn medan jag berättade för dig din levnadshistoria. Tryggt och lugnt. I hundparadiset kan du springa fritt igen tillsammans med din släkt som finns där! För mig kommer du för alltid förbli levande! Jag bär dig med stor tacksamhet i mitt hjärta!

Sov gott min älskade Sesse!

Rosé är en leksen sprakfåle!

Rosé har bökat med nosen i snön!

Rosé tar igen sig i gröngräset!

Rosé håller koll på läget!

Rosé hos valparna!

Rosé tar igen sig i gröngräset!

 Rosé poserar i vintersolen! Sötnos!

Kommer ni snart undrar Rosé?

  Rosé njuningsrullar på fälten en frostnupen dag! 

Rosé och Ofelia undrar vart de andra tog vägen?

  Vill du ha en kram husse? undrar Rosé. 

Rosè myser i mattes knä!

Rosé är en riktig badbrud!

Finns det något ljuvligare än att bada en varm sommardag!

Rosé smyger i vassen!

Hon har fått syn på något intressant en bit ut i vattnet! - Dit ska jag!

 Okay - ett ben!  

   Nu tar jag dig!  

 Rosé ligger i snön och myser! 

   Du och jag husse! Vi är bästisar! 

Rosé trivs i stallet precis som en "stallflicka" ska göra!

 Rosé har lagt sig för natten i den sköna biabädden! Mysigt!   

     Rosé poserar i gröngräset!

 Ung Rosé har fått syn på en boll! - Den ska jag ta!

Rosé älskar valparna!  Hon har en ängels tålamod!

 - Jag tycker du är gullig!