Bergalids Goldberry

Saffran var Ofelias dotter och syster till Linnea, Malva och Rosé .

Saffran var en stor personlighet med en tydlig inställning till det mesta. Hon visste vad hon tyckte om, men också vad hon ville undvika. Hon var en positiv tjej med stor nyfikenhet och upptäckarlusta. Saffran var ett energiknippe av stora mått och med en blick för upptåg. Ett riktigt övertygande charmtroll med mycket go, som gick sin egen väg och hade stor integritet!

Saffran blev aldrig själv mamma. Varje år när valparna föddes tittade Saffran väldigt förebrående på mig. Hon gick fram till valphagen, tittade in, fnös högljutt och gick med bestämda steg därifrån. Det var som om hon sa till mig: Varför har du tagit hit de där hemska odjuren? Men när valparna började springa, leka, busa och bära runt på leksaker i valphagen, då stod Saffran först i kön för att få gå in till valparna och pyssla med dem. I valparnas ögon var Saffran en spännande, rolig lekkamrat. Alltid lika försiktig med dem, men också enormt påhittig. Helt klart valparnas favorit att leka och busa med! De valpar, som fått stanna hos oss, har för alltid blivit Saffrans lekkompisar. I vått och torrt bästisar! Flera av dem har tagit efter beteenden och egenheter som Saffran hade. Saffran var deras idol och förebild! En trygg stabil vän som också alltid delade med sig av sina upptåg!

Saffran var en duktig apportör. Tillsammans med mamma Ofelia och lillasyster Linnea var hon näst intill oslagbar på att apportera. Detta till trots att de båda var duktiga apportörer. Glimten i ögat och snabb som en vessla, formligen studsade hon ut av glädje för att hämta apporterna. Vinter som sommar! I vatten som på land! Saffran älskade att träna agility, lydnad, rallylydnad och viltspår – lättlärd, energistark och positiv. Alltid på bettet! Saffran har jag lydnadstävlat med några gånger, men hon trivdes inte med att agera på en appellplan där andra tittade på henne. Vi tävlade även agility några gånger. Min fartfyllda Saffran var jätteduktig, men även här fann hon det obehagligt med publik som tittade på. Dessutom var väl själva vitsen med att träna, att man fick köttbullar och att vi lekte och busade mellan momenten, tyckte Saffran. Även i utställningsringen gick det bra för Saffran, men att showa offentligt var inte hennes grej. Hon hade egna förslag på aktiviteter. Saffran var en bestämd tjej. Hon gick gärna sin egen väg efter egen fatabur.

Saffran var flockens bollkalle! Hon var helt tokig i allt som kunde rulla. Att ha tre tennisbollar i munnen samtidigt var ingen konst för henne. På äldre dar, när munnen inte verkade räcka till för så många bollar, grävde hon ner någon av dem för att kunna ha koll på dem. När det inte fanns någon boll till hands, gick hon till sitt gömställe och försåg sig med en nergrävd boll. Smart tös! Allra bäst var ändå de stora mjuka bollarna. Då gick det bara in två i munnen samtidigt. Blir alldeles rörd varje gång jag ser Saffran framför mig. Hur hon skuttade runt i full fart med bollarna hängande ur munnen. Helst skulle jag försöka ta dem från henne. Var sällan framgångsrikt! Saffran var suverän på att slingra sig och väja undan. Med ett triumferande leende kom hon sen och försökte få igång mig igen. Timotej hade Saffran som sin stora förebild. Hon kurade ofta ihop sig hos Saffran, när de pausade i lekarna. Nu ser jag ett likartat "bollbeteende" hos Timotej! Enormt skoj!

Saffran var en riktig badnymf. I en yster dans sprang hon med stora snabba kliv ut i vattnet, så vattnet yrde omkring henne. En eufori utöver det vanliga! Hon var en hund, som väldigt tydligt kunde le från mungipa till mungipa samt med glittrande ögon. En mycket talande mimik! Hon simmade gärna långa rundor i lugn, skön takt. Det syntes tydligt att Saffran njöt i fulla drag! Ofta hängde någon av de yngre töserna med henne på en simtur. Saffran var en trygg förebild för dem. Så mycket glädje Saffran berett mig, när hon drottninglikt simmade runt. Stora kontraster bjöd hon på - en yster dans ner i vattnet och lugna njutningsfulla simturer. Saffran var sig själv ut i klospetsarna!

Du föddes som en liten valp. Ja, jag vet. Det gör alla Golden. Men du somnade också in som en liten valp. Du var enormt nyfiken på livet och helt aningslös om faror. Så full av liv, lust och energi! Att leva tillsammans med dig var ren skär glädje och ynnest!

Precis som din mamma Ofelia var och jag själv är, var du envis som en åsna. "Aldrig ge upp" var ditt motto! Allt går bara man vill tillräckligt mycket. Du klarade din första stroke på ren vilja. Den sista du fick, blev dig övermäktig. Jag lät dig därför somna in i min famn, medan jag berättade för dig din livshistoria. Du har bjudit på så ofantligt många fantastiska upplevelser! Tack älskade Saffran!

Sov gott min älskade finaste Saffran - Tjaffelito - familjens stora "bollkalle"! Du kommer för alltid vara en kraftfull, kärleksfull del av mitt hjärta! För evigt innerligt saknad! Så oändligt tacksam att jag har fått vara din matte!

Nu väntar din familj i hundhimlen på dig! Hälsa dom alla! Älskar er!